Lättnaden jag hade inom mig för lite mer än en månad sen börjar mer och mer förvandlas till något dåligt och jobbigt, som jag egentligen är livrädd för men som jag låtsas att jag inte bryr mig om.. för egentligen gör jag väll inte det? eller? Jag är konstig!

 

Men, jag saknar nog han, det, typ allt.