And all the while I feel like I’m standing in the middle of a crowded room, screaming at the top of my lungs, and no one even looks up.





I min ensamhet är jag inte längre lika bra på att låtsas att allt vore perfekt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här nedanför!

Ditt namn:
Här ofta?

Msn/e-post: (syns bara för mig)

Blogg/Hemsida:

Vad vill du skriva?

Trackback